söndag 25 mars 2012

Bokrecension: Forever av Maggie Stiefvater

The wolves are coming, 

Everything you know will change...


"Grace," I whispered.
              "This isn´t how it ends."

Sam has always loved Grace. As a wolf, he watched her from afar.
As a boy, he held her in his arms.
Now facing the possibility of a life without her,
he will do everything to keep her safe.
Even if it means facing his demons.
Even if it risks everything he has.
Anything, as long as their love can survive...

Det är alltid lika sorglig att recensera den sista boken i en serie, speciellt en som har varit riktigt bra, där karaktärerna inte bara är karaktärer, dom är mina kompisar.
Man vet precis hur dom ska hantera vissa situationer, hur dom ska reagera på händelser.
Men det är positivt också, eftersom jag får sätta tänderna i en ny serie.

Lite om boken iallafall, först en varning! Boken kommer att krossa ditt hjärta!!!
Så oerhört sorglig, jag behövde flera dagar att smälta den innan jag kunde börja på en ny bok:)

GRACE ÄR EN VARG, ja, gigantisk spoiler men endå!
Nu blev det ombytta roller väääldigt fort, nyss var det tvärt om.
Grace= Människa, Sam= Varg.
Men man visste endå att det skulle hända eftersom hon blev biten i första boken.
Jag är endå inte så nöjd med handlingen (Boken var jättebra så missförstå mig inte)
det kändes bara som om alla man tyckte om/brydde sig om dog.
Jag som alltid har lätt till gråt, ja, ni kan bara föreställa er hur mycket jag bölade när jag läste de sista kapitlen. Men precis som de andra böckerna så var den otroligt välskriven och spännande, det var inte en enda sekund man inte satt på helspänn!

Jag rekomenderar denna bok till alla er som är trött på vampyrer och vill läsa om varulvar istället!!

"So now I was a werewolf and a thief.
I´d found myself human at the edge of Boundary Wood.
Wich edge, I didn´t know; the woods were vast, stretching for miles.
Easily travelled as a wolf.
Not so easy as a girl.
It was a warm, pleasant day- a great day. by spring-in-Minnesota standards.
If you weren´t lost and naked, that is.
I ached. My bones felt as if they´d been rolled into Play-Doh snakes and then back into bones, and then back into snakes again. 
My skin was itchy, espessially over my ankles and elbows and knees.
One of my ears rang. My head felt fuzzy and unfocused. I had a weird feeling of déjà vu."


Jag är ledsen att det blev lite kort men skolan kallar!
Kram//Natalie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar