Bokrecension: Francesca

Francesca av Melina Marchetta

Francesca börjar den nya terminen på St. Sebastian, en före detta pojkskola där jämnlikhet stavas tjejtoalett och där minsta försök till humor belönas med kvarsittning.

Francesca saknar sina gamla vänner och känner sig inte hemma vare sig i klassen eller med de udda karaktärer som precis som hon verkar ha blivit över. 

Ingenting blir bättre av att hennes mamma har fått ett sammanbrott och knappt kan ta sig ur sängen. Ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar och hon har aldrig känt sig så ensam.

 Men kanske finns stödet där hon minst anar det...

Jag kan bara säga två ord om boken: Läs den!!

Den är så annorlunda i jämförelse med alla andra böcker jag någonsin läst (Precis som Jellicoe Road)

Den är lite komisk med endå fruktansvärt hemsk på samma gång.

Jag läste Francesca när jag var ute i skärgården och kunde nästan inte sluta läsa! Man fortsätter att tänka "bara ett kapitel till!" och Viips så har man bara fyra sidor kvar.

Bokens huvudperson, Francesca är väldigt annorlunda och det är väldigt lätt att relatera till henne.

Hon vill så mycket, men samtidigt vågar hon inte eftersom hon är rädd för vad andra ska tycka om henne. Hon har en fantastisk personlighet och humor, och har åsikter om allting, men vågar aldrig vara sig själv i den nya skolan. Samtidigt vågar hon inte berätta om sin mamma och måste ta hand om sin lillebror. De vuxna bestämmer allting över hennes huvud och hennes gamla vänner uttnyttjar henne.

Allting i hela situationen och Francesca berör det som många unga människor, inklusive jag kan känna varje dag. 

Att folk inte tror att man är stark nog att fatta sina egna beslut och ta hand om sig själv, men att man forfarande behöver mer hjälp en vad man själv vill erkänna.

Det där ansvaret som alltid vilar på ens axlar, man ska ta hand om sina syskon när de har det svårt, men också alltid ställa upp för sina föräldrar samtidigt som man vill se till att ens vänner mår bra.

Och alla krav som omvärlden ställer på en dagligen, du ska ha bra betyg, du ska se ut si och så, inte säga emot, inte märkas. Och göra vad som helst utom att sticka ut.

Boken fick mig att tänka väldigt mycket men också se det lite ur ett annat perspektiv.

Ibland behöver man inte ta hand om alla andra, utan behöver bli omhändertagen själv.

Betygen behöver inte alltid ligga i topp för att man ska vara lycklig, utan det viktigaste är att man känner sig nöjd och glad. Och viktigast av allt, döm inte personer så fort du träffar dem, hur dåligt intryck de än ger dig, de kan visa sig att vara precis dem du behöver!

Boken var hursomhelst fantastisk och jag kan prata om den hur länge som helst, men här kommer ett litet smakprov: 

"Pappa gör det enda han behärskar i morgonbestyren. Han lagar omelett till frukost.

"Vi tycker inte om ägg, pappa" avslöjar jag till slut, eftersom jag tror att jag innerst inne är lite förbannad på honom.

Varför kan han inte fixa till det här? "Det har vi aldrig gjort"

Han ser på Luca och mig och vräker äggen i kaklet. Jag ser på formen de bildar när de rinner ned för väggen och sedan gråter han. Min pappa gråter och Luca kramar honom bakifrån och säger: 

"Jag vill äta äggen, pappa, jag vill äta äggen",

och han gråter också och jag står inte ut med att se dem. Allt jag vill är att vråla "Vad är det som händer!?" om och om igen pågrund av att mamma inte kom upp ur sängen för tio dagar sedan.

Inga synliga symptom, ingen medicin, ingen doktor.

Pappa säger att hon är lite deppig och min kusin säger att det är ett litet sammanbrott.

Jag slog upp ordet "sammanbrott" eftersom jag desperat vill ha ledtrådar: kollaps, sviktande hälsa eller kraft, sammanfall.

Ingen av definitionerna säger mig något. Ett sammanbrott av vad vet jag inte. 

Men hon äter inte, så mycket vet jag.

Jag har nästan blivit besatt. Varje morgon inventerar jag kylen och skafferiet för att kolla vad som finns och varje eftermiddag tittar jag igen för att se om något saknas.

Men det gör det aldrig.

De finns inga tallrikar i diskhon, inga plastförpackningar bland soporna. Inga spår efter rättade prov eller någon som svarat i telefonen. Inget.

Jag förstår INGET! 

Mamma går inte upp ur sängen och det handlar inte om att jag inte längre vet vet hon är.

Det handlar om att jag inte vet vem jag är. "

Höstförberedelser!

Hej allihopa!

Hoppas att ni mår bra! Själv försöker jag att ta ut det sista innan sommarlovet tar slut för mig på onsdag!
Så jag har försökt förbereda lite inför höstterminen (På mitt sätt)
Jag har målat över massor av gamla misslyckade målningar så att jag får nya fräscha vita dukar att måla på i höst. (För mig går det ungefär 3 misslyckade målningar per lyckad, haha:)
Jag har börjat på en stickning av en halsduk och besökt bokhandeln otaliga gånger för att hitta den perfekta dagboken!
Tillslut hittade jag den och är jättenöjd! Jag tror att det blir min tredje sedan september förra året när jag började skriva, och nu har det blivit som en vana att skriva några sidor varje kväll.
I början tyckte jag att det var jobbigt att komma ihåg att skriva varje dag, men nu skulle det bli jättetomt om jag inte gjorde det!
Jag tog också en liten tripp till målarbutiken och köpte lite nya bruna och gröna färger, eftersom de är de som går åt fortast hemma hos mig, konstigt nog:P
Bäst av allt, hittade jag en Håkan Hellström- skiva för 59kr som jag ska spela sönder i höst!

Mellan allt detta har jag klämt in några filmkvällar och lite kvalitetstid i stallet, så jag har haft ganska mycket för mig denna vecka! Så nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av det sista av sommarlovet!

Har hunnit med ganska mycket läsning i sommar, så jag tänkte dela med mig lite av vad jag har läst så att ni kan föbereda er på vilka bokrecensioner som komma skall :)

 

 

 

Mer än så får ni inte se!

Kram // Natalie

Nystart!

Hej allihopa!

Hittade precis tillbaka till denna gamla blogg och tänkte rusta upp den lite!
Nu ska jag försöka skriva lite oftare och iallafall ha en bokrecension i veckan:)
Det är värt ett försök så jag hoppas att ni stannar!

Hoppas att ni har haft en fantastisk sommar! Själv har jag levt in och ur resväskan hela sommarlovet:)
Det är första gången i hela mitt liv jag inte spenderar hela sommaren med släkten i Frankrike, så jag försökte hålla mig uppbokad för att inte sakna det för mycket! Jag hann iallafall med två veckors konfirmations läger, en snabb tripp till France, Ett besök hos vargarna i Dalarna, Sälsafari, Skärgården och tillsist en liten tur med segelbåten!
Det känns så konstigt eftersom jag inte hunnit måla någonting på hela sommaren, men nu när hösten är påväg ska jag dra igång igen!
Hösten, jag älskar det ordet!
Det är min absoluta favorit tid på året, den är helt fantastisk! Att se hur alla löv långsamt ändrar färg, man får ta fram kängorna och kappan och sitta inne och läsa med en kopp te i handen.
Eller för min del, ta fram staffliet och måla lite.
Hösten är också den bästa tiden för mig eftersom den ger mig så mycket inspiration att skapa olika saker.
Det blir helt enkelt lite lättare att komma på en idé till en tavla eller en dikt, eller skissa upp vad jag vill sy. Varför vet jag inte, men en sak är jag säker på: Jag älskar hösten!
Nu kan jag knappt vänta att den ska komma. Jag kom tillochmed på mig själv att leta efter gula löv när jag red ut häromdagen.

Idag har det regnat och åskat och det har fått mig på riktigt hösthumör, så dagen till ära har jag skapat en liten spellista med de bästa låtarna att lyssna på när löven faller!

The Beatles- Yesterday

The White Stripes- You´ve got her in your pocket

Relient K- (If you want it)

Death Cab for Cutie- Meet me on the equinox

Håkan Hellström- Går vidare

Kent- Pärlor

Ane Brun- Big in Japan

Yellow- Coldplay

Bon Iver- Holocene och Blindsided

Coldplay- Yellow och Charlie Brown

Ben Howard- Old pine

Regina Spector- Eet och Samson

Birdy- White winter hymnal

Band of Horses-The First song

Ed Sheeran- The A Team Acoustic

Iron&Wine- Faded from the winter

Mumford&Sons- Winter Winds

The Red Hot Chili Peppers- My Friends

Thriving Ivory- Come November

Debussy- Clair De Lune

På läslistan: serier!

Finns det någonting bättre än en riktig serie?

Då kan man avsluta den första boken i lugn och ro med vetskapen att det finns flera.

För vem orkar läsa en bok på 1500 sidor bara för att få veta hur handlingen utvecklas? Inte jag iallafall:P Det är ju ett evighets projekt, och efter ett tag tröttnar man.

Då är det skönt att kunna läsa ut första boken och sedan kanske läsa några andra böcker imellan innan man fortsätter. Jag gör så ibland, men det beror helt på vilken bok det är och vilket språk den är på.

Jag sträckläste t.ex hela house of night serien på svenska (Men jag rekommenderar endå den engelska eftersom översättningen är jättedåligt gjord) och det är 11 böcker, som tur tröttnade jag inte riktigt någongång, eftersom de är så otroligt spännande! Men jag har fortfarande bara läst två böcker i mortal instruments-serien som jag började läsa i Februari. Men det betyder inte att böckerna är dåliga utan bara att man behöver tid på sig. Om man stressar för mycket så blir det helt enkelt inte roligt att läsa längre!

Men det hemskaste med att läsa serier, är när dom tar slut,

oftast brukar det vara ganska bra avslut på serier, men det känns endå konstigt och tomt när allt tar slut.

Då har man kanske läst serien lite av och till i några månader, och helt plötsligt finns det inga böcker kvar! Och när man då ska börja på en ny serie så känns allting så annorlunda, inga karaktärer är likadana, inga miljöer, författaren skriver på ett annat sätt mm. Därför så brukar jag försöka att läsa några fristående böcker innan jag börjar på en ny serie, för att jag helt enkelt inte ska vara så kritisk när jag börjar läsa. Sedan ger jag alltid en bok serie minst 2-3 böcker innan jag bestämmer mig för om jag ska fortsätta. Men om du läser första boken och helt enkelt inte gillar den, så kan man ju inte heller tvinga sig själv att fortsätta bara för att, för då blir det bara trist och långtråkigt.

Här kommer iallafall några serier som jag verkligen skulle vilja läsa:

Bokrecension: Fatta eld av Suzanne Collins

Fatta Eld

Som segrare i Hungerspelen måste Katniss och Peeta åka på segerturné till alla disktikt.

Flickan som trotsade spelets regler har blivit en symbol för den gryende revolten.

Därför kräver president Snow äkta kärlek av Katniss och Peeta för att dämpa oron i landet.

Segerturnén blir ett teaterspel på liv och död, ända fram till nästa Hungerspels lottning, då det mest osannolika inträffar...

Bra, men inte lika bra kan jag nog säga.

Jag var lite smått besviken på andra boken eftersom den första var så bra och byggde upp mina förväntingar inför fortsättningen. Men missförstå mig inte- den var fortfarande väldigt bra, men det känns som om den mest fanns där för att bygga upp allting som sker i finalen i tredje boken.

Men precis som första boken så var den väldigt bra skriven och spännande.

Jag hade ärligt talat aldrig en aning om vad som skulle hända, och ibland hängde jag inte ens med ordentligt. Slutet var oerhört konstigt och krångligt, allt hände inom loppet av 5 sidor och sen så var boken slut, bara sådär, utan att man egentligen hade en aning om vad som skett.

Som tur så finns det ju en tredje bok- Revolt, där allt förklaras väldigt noga.

Men det är inte den jag recenserar nu.

Jag blir nästan lite arg på Katniss när jag läser denhär boken,

Hon är riktigt tjurig, pessimistisk och otrevlig hela boken igenom, vilket irriterar mig oerhört.

Men man kan inte annat än att beundra hennes mod, hur hon nästintil offrar sitt liv för att hennes älskade ska ha det bra i den tuffa tid de lever i.

Men Peeta, ÅHH PEETA!

Han är Katniss raka motsats, trevlig, snäll och bryr sig om alla.

Man kan inte låta bli att nästan förälska sig lite i honom:)

Här kommer ett litet stycke ur boken:

"En klocka. Jag kan nästan se visarna snurra runt arenans tolv sektioner.

Varje timme inleds med en ny fasa, ett nytt spelledarvapen som avslutar den förra timmens plåga.

Blixtar, blodregn, dimma, apor- det är klockans fyra första timmar.

Och vid klockan tio kommer vågen. 

Jag vet inte vad som händer i de övriga sju timmarna, men jag förstår att Wiress har rätt.

För tillfället faller blodregnet och vi befinner oss på stranden nedanför apsektionen, alldeles för nära dimman för att jag ska vara nöjd.

Är de olika attackerna begränsade till djungeln?

Det behöver inte vara så. Vågen nådde ne till vattnet.

Om den där dimman läcker ut ur skogen eller om aporna återvänder...

"Upp med er" befaller jag och ruskar om Peeta, Finnick och Johanna.

"Vakna, vi måste röra på oss!"

Men tiden räcker iallafall till för att förklara klockteorin för dem.

Jag berättar om Wiress ticktackande och hur de livsfarliga visarna utlöser lifsfarliga krafter i varje sektion.

Jag tror mig ha övertygat alla som är vid medvetande- utom Johanna som rent reflexmässigt är emot allting som jag föreslår. Men till och med hon håller med om att det är bättre att vara på den säkra sidan.

Medan de andra samlar ihop våra få pinaler och sätter overallen på Beetee väcker jag Wiress.

Hon vaknar med ett panikslaget "Tick Tack!".

"Just det, Tick Tack, arenan är en klocka. Den är en klocka, du hade rätt Wiress" säger jag.

"Du hade rätt..."

Bokrecension: Hungerspelen av Suzanne Collins

24 DELTAGARE. BARA EN ÖVERLEVER. ALLT DIREKTSÄNDS...

May the odds be ever in your favor...

Jorden har gått under och kvar står Nordamerika som har tillgivits namnet Panem och delats upp i 12 distrikt och en huvudstad. Landet styrs med järnhand av regimen och den grymma president Snow.

Som påminnelse av revolten annordnar huvudstaden ett hungerspel en gång varje år där varje distrikt får offra en modig ung man och kvinna som skall tävla till döden.

Enda sedan Katniss Everdeens far dog i en gruvolycka har hon fått försörja familjen med hjälp av tjuvjakt. På slåtterdagen väljs hennes lillasyster PrimRose som distrikts 12 kandidat i det 74 hungerspelet.

Katniss kan inte utstå tanken med att hennes lillasyster ska kämpa till döden och erbjuder sig som frivillig. Som manlig kandidat väljs Peeta Mellark. De blir tagna ur sitt distrikt och forslas till huvudstaden för att praktiskt taget förbereda sig på att dö. Där börjar resan då vi får följa med när fattiga Katniss från det slitna distrikt 12 kämpar för sitt och Peetas liv i arenan där hon tvingas överleva utan mat och vatten med massa blodtörstiga karriärister som dödar allt i sin väg...

Det finns inte ord för att beskriva hur bra denhär boken var!

Jag kan utan tvekan säga att hungerspelen trilogin var det bästa böckerna jag någonsin läst!

Det roliga med denna bok är att den är en i sitt slag, jag har aldrig läst en bok som ens påminner om den här:) och tro mig, jag har läst många böcker... :P

Den fick mig att sitta på helspänn från sida 1, och jag grät tillochmed i första kapitlet.

Sedan får man ett sånt otroligt starkt band till karaktärerna, de är så oerhört uttänkta, man vet precis hur vissa karaktärer ska reagera på händelser (Utom Katniss, hon är lite oförsägelsebar) och hur de skall hantera vissa situationer.

Man blir helt besatt av serien, medans jag läste dessa böcker så levde, tänkte, drömde och sov jag hungerspelen. Det enda jag pratade om var hungerspelen, så jag kan nästan inte ens förklara hur glad jag blev när jag bokade biljetter till filmen! (som förövrigt var bäst, men jag recenserar den sen)

Sättet Suzanne Collins skriver skapar nästan illusionen av att man är där, i Panem, och deltar tillsammans med dem. Hon är också otroligt duktig på att förmedla starka känslor, så man känner med karaktärerna.

Sorg, lycka, glädje.

När någonting sorgligt hände, fick hon mig att gråta.

När någonting lyckligt hände, fick hon mig att glädjas.

Och när någonting spännande hände, så fick hon hjärtat att dunka av spänning.

Jag rekommenderar denna bok till absolut ALLA, men kanske inte ni som är väldigt känsliga, för boken är väldigt våldsam och blodig. Jag lovar att ni kommer få en läsupplevelse som ni aldrig glömmer.

Här kommer ett litet stycke:

"En gång satt jag i ett gömsle i ett träd och väntade orörlig på ett byte.

Jag somnade och föll tre meter rakt ner i marken, där jag landade på rygg. Det var som om kraften i stöten tryckte ur all luft från mina lungor.

Jag låg orörlig kvar och fick tvinga mig själv att andas in, andas ut, att överhuvud taget kunna göra någonting alls.

Jag känner likadant nu. Jag kan inte röra mig och får inte fram ett ljud.

Namnet ekar inne i mitt huvud, medan jag försöker komma ihåg hur man andas.

Någon håller i min arm, en pojke från sömmen tror jag. Kanske hade jag varit påväg att trilla omkull och han stöttade mig.

Det måste vara ett misstag, det kan inte hända. Prims var en lott bland många tusen!

Risken att hon skulle bli vald var så minimal att jag inte ens brytt mig om att oroa mig för henne.

Hade jag inte gjort allt jag kunde? Tagit alla tesseras som gick och vägrat låtit henne göra dessamma? En lott. En lott bland många tusen.

Oddsen hade verkligen varit gynnsamma för henne, men vad hjälpte det?

Någonstans i fjärran hör jag folkmassan mumla olyckligt, som de alltid gör när en tolvårig flicka blir utvald, för alla tycker att det är så orättvist. Och då får jag syn på henne.

Vit i ansiktet och med händerna hårt knutna utefter sidan går hon med små, stela steg mot scenen och jag ser att blusen har halkat upp ur kjolen igen.

Det är när jag upptäcker den lilla detaljen, den oinstoppade blusens lilla ankstjärt, som jag återvänder till verkligheten.

"Prim!"

 Det kvävda skriket sliter sig upp ur min strupe och mina muskler börjar fungera igen.

"Prim!"

Jag behöver inte tränga mig igenom folkmassan. De andra ungarna stiger genast åt sidan så att jag kan gå rakt fram till scenen. Jag når henne i samma ögonblick som hon är på väg att äntra trappan.

Med en svepande rörelse föser jag henne bakom mig.

"Jag anmäler mig som frivillig!" Flåsar jag.

"Jag anmäler mig till slåttern!"

Bokrecension: Forever av Maggie Stiefvater

The wolves are coming, 

Everything you know will change...

"Grace," I whispered.

              "This isn´t how it ends."

Sam has always loved Grace. As a wolf, he watched her from afar.

As a boy, he held her in his arms.

Now facing the possibility of a life without her,

he will do everything to keep her safe.

Even if it means facing his demons.

Even if it risks everything he has.

Anything, as long as their love can survive...

Det är alltid lika sorglig att recensera den sista boken i en serie, speciellt en som har varit riktigt bra, där karaktärerna inte bara är karaktärer, dom är mina kompisar.

Man vet precis hur dom ska hantera vissa situationer, hur dom ska reagera på händelser.

Men det är positivt också, eftersom jag får sätta tänderna i en ny serie.

Lite om boken iallafall, först en varning! Boken kommer att krossa ditt hjärta!!!

Så oerhört sorglig, jag behövde flera dagar att smälta den innan jag kunde börja på en ny bok:)

GRACE ÄR EN VARG, ja, gigantisk spoiler men endå!

Nu blev det ombytta roller väääldigt fort, nyss var det tvärt om.

Grace= Människa, Sam= Varg.

Men man visste endå att det skulle hända eftersom hon blev biten i första boken.

Jag är endå inte så nöjd med handlingen (Boken var jättebra så missförstå mig inte)

det kändes bara som om alla man tyckte om/brydde sig om dog.

Jag som alltid har lätt till gråt, ja, ni kan bara föreställa er hur mycket jag bölade när jag läste de sista kapitlen. Men precis som de andra böckerna så var den otroligt välskriven och spännande, det var inte en enda sekund man inte satt på helspänn!

Jag rekomenderar denna bok till alla er som är trött på vampyrer och vill läsa om varulvar istället!!

"So now I was a werewolf and a thief.

I´d found myself human at the edge of Boundary Wood.

Wich edge, I didn´t know; the woods were vast, stretching for miles.

Easily travelled as a wolf.

Not so easy as a girl.

It was a warm, pleasant day- a great day. by spring-in-Minnesota standards.

If you weren´t lost and naked, that is.

I ached. My bones felt as if they´d been rolled into Play-Doh snakes and then back into bones, and then back into snakes again. 

My skin was itchy, espessially over my ankles and elbows and knees.

One of my ears rang. My head felt fuzzy and unfocused. I had a weird feeling of déjà vu."

Jag är ledsen att det blev lite kort men skolan kallar!

Kram//Natalie