Bokrecension: Löftet av Michelle Read

Dimitri är Strigoi, Dimitri är Strigoi! 

Attacken mot S:t Valdimirs skola blev förödande för moroivärlden och en personlig katastrof för Rose. 

Hon ställs nu inför ett ultimatum och inser att hon måste bryta ett löfte för att hålla ett annat.

Ska hon stanna på skolan för att skydda Lissa, eller ge sig av till Sibirien för att döda Dimitri?

Men hur lätt är det att döda den du älskar?

Det räcker med ett ögonblicks tvekan för att allt ska förändras...

Denna bok är nog faktiskt en av de bästa i hela serien! Den är spännande och sorglig från första till sista sidan och absolut omöjlig att lägga ned när man väl börjat läsa!

Jag kan inte låta bli att fortsätta älska Dimitri även fast han är ett monster som drivs av mörker och ondska. Ett tag övervägde jag faktiskt alternativet att det skulle vara bra om Rose också blev Strigoi så de kunder vara tillsammans förevigt. I mörker och synd dock..

Boken tar också en ny vändning när andra personer dras in i bilden, som mystiska Abe (också kallad Zmey, vilket är det ryska ordet för orm)

Sedan får man också lära känna Dimitris underbara familj, och ett helt nytt folk.

Alkemisterna. 

Här kommer ett utdrag ur boken:

"Nej..."

Jag visste inte om jag sa ordet högt eller bara tänkte det. Det kvittade. Det enda som betydde något var det som jag såg med mina egna ögon. Eller snarare vad mina ögon trodde att de såg. För nog måste jag väl inbilla mig. Det kunde inte vara verkligt, inte efter så här lång tid.

Dimitri.

Jag kände genast igen honom, trots att han hade... förändras. Jag skulle säkert ha känt igen honom mitt i en folksamling på en miljon personer. Något annat var inte möjligt, så starkt var bandet mellan oss.

Och nu när jag hade varit ifrån honom så länge kunde jag inte sluta titta på honom. Det mörka, halvlånga håret var utsläppt inatt och lockade sig en aning runt ansiktet. De välbekanta läpparna hade dragits till ett roat men samtidigt otäckt leende. Han hade på sig den där långa skinnrocken som han alltid brukade ha, den som kunde vara hämtad direkt ur en västernfilm. 

och sedan.. var det Strigoidragen. De mörka ögonen- ögonen som jag älskade- hade en röd ring kring pupillen. Den vita, likbleka huden. När han levde hade han haft lika brunbränd hud som jag, eftersom vi var utomhus så mycket.

Det var egentligen bara någon sekund jag ägnade åt att betrakta honom. När jag kände att han fanns där hade jag reagerat snabbt, förmodligen snabbare an vad han hade väntat sig. jag hade fortfarande överraskningsmomenter på min sida och pålen var redo.

Jag höll den i jämnhöjd med hans hjärta och jag insåg att jag hade kunnat slagit till så kvickt att han inte hade hunnit försvara sig. Men ögonen...

Ögonen. Åh gud, ögonen.

Även med den där vidriga röda ringen så påminde de mig om den Dimitri jag hade känt.

Blicken i dem- den där själlösa, ondsinta glansen- var inte  det minsta som han.

Men det fanns tillräckligt många likheter för att det skulle kännas i hjärtat, paralysera mig.

Pålen var redo. Det enda jag behövde göra var att fullfölja rörelsen. Jag hade fortfarande övertaget...

Men jag kunde inte. Jag behövde bara några sekunder till, några sekunder då jag kunde betrakta honom innan jag dödade honom. Och det var då han talade till mig.

"Roza" hans röst var fortfarande lika underbart mörk, med samma brytning.

"Du glömde bort min första lektion. Tveka aldrig."

Jag han knappt se hans knytnäve slå mot mitt huvund..

och sedan såg jag ingenting alls.

Julläsning!

Hej!

Förlåt att jag inte skrev igår men eftersom vi firar jul den 23 i min familj så har jag haft jättemycket att göra!
Tänkte iallafall visa några av mina julklappar!

Cirkeln av Mats Strandberg

Fick jag av mamma och pappa tror jag:)

The fledgling handbook av P.C Cast och Kim Doner

Fick jag av Monica

Crescendo av Becca Fitzpatrick

Bok 2 Fallen Novels

 Silence av Becca Fitzpatrick

Bok 3 av Fallen Novels

Genom dina ögon av Stephanie Meyer

som jag fick av min käre broder:)

Hush Hush

Bok 1 av Fallen Novels

(Vet att jag redan har den på svenska men jag ska läsa båda endå:)

Jag är otroligt tacksam för alla underbara presenter jag fick av min familj!

Dimitri Belikov, Vampire Academy

Dimitri kommer från en liten by som heter Braia i Sibirien. Han har tjockt självvångit hår som räcker precis till axlarna, i den där nyansen som är varken svart eller brunt. När solen skiner är det brunt, i månskenet, svart.  Hans ansikte är väldigt vackert och maskulint med de typiska ryska dragen, hans hy är felfri och solbränd. När man tittar i hans ansikte så ser man bara en sak, ögonen.

De är så bruna att man ibland inte ser var irisen slutar och pupillen börjar.

Det sägs att ögonen är själens speglar, och i dethär fallet stämmer det. Även fast han bara är 25 år så speglar ögonen vishet, diciplin och oerhörd hängivenhet. Han skulle göra allt för de han älskar

om det så skulle vara att hoppa framför ett tåg eller slåss mot en vildsint, blordtörstig Strigoi.

Han skulle inte ifrågasätta det eller ens klaga.

Dimitri klagar aldrig.

Han är väldigt lång, nästan två meter och har den där slanka men ändå vältränade kroppsbyggnaden.

Om man ser på honom skulle man aldrig tro att han var en oerhört skicklig krigare. 

Han slåss till slutet, även om det blir hans undergång. 

Han kan ha massvis av blödande sår och Strigoi bett över hela kroppen men ser alltid till att alla andra är i säkerhet innan han tar itu med sina egna livshotande skador.

Men i en livsfarlig strid mot 100-tals Strigoi blev Dimitri, trots sin styrka, övermannad av en vildsint, ung Strigoi som tömde honom på blod och fyllde honom av sitt eget, vilket förvandlade honom till en av han sort. Strigoi- Dimitri har blek, nästan transparent hy och vilda blodröda ögon som speglar ondska, ren och skär ondska. Förvandlingen stärkte alla hans sinnen och tog bort all moral. Han njuter av att se andra lida och dricker gärna helt oskyldiga personers blod och kallblodigt avrätta dom på de mest hänsynslösa sätt därefter. För sin egen skull.

Människor är mat, ingenting annat.

Men om man gräver djupt igen hans stenhårda fasad så finns nog lite av den gamla Dimitri kvar.

Den Dimitri som tar alla andras behov före sina egna, den Dimitri som hatade Strigoi.

Men han har blivit en av dem. En mördare.

Kontrollerad av mörker och av ondska, ingen respekt för varken liv eller död.

Han är en fånge i sin egen själ.

Inom honom pågår en ständig kamp mellan gott och ont. 

Strigoi-Dimitri vill förtränga sitt liv han hade innan han blev uppväckt och leva i synd och mörker.

Den gamla Dimitri vill bara ha en sak, Rose, sin älskade Rose.

Pågrund av kampen inom honom skiftar hans personlighet mellan ett blodtrörstigt monster och en någorlunda version av sitt gamla jag.

Han är oerhört känslokall, men jag kommer aldrig att tappa hoppet om Dimitri. Han har varit min favorit enda sedan jag började läsa serien och jag tror att han kan bryta sig ur mörkrets käftar på ett eller annat sätt. Annars finns det bara en sak som kan göras.

Rose måste döda honom.

Han är bara en spillra av sitt forna jag, det är Dimitri men endå inte.

Innan han blev uppväckt sade Strigoin som förvandlade honom till Rose att han skulle ta det hon höll av mest, inte hans liv, hans själ. Dimitri skulle inte vilja det här. Han skulle hellre velat dö än att bli Strigoi.

Han skulle hellre bli torterad till döds än att bli Strigoi. Listan kan göras lång. 

Men tyvärr fick han inte välja sitt öde.

Han och Rose lovade att döda varandra om en av dom blev Strigoi.

Han drog nitlotten.

 Men han ska endå hyllas för sitt mod, han räddade otaliga personers liv genom att offra sitt.

Strigoin blev distraherad av Dimitris manöver att attackera honom så att alla kvarvarande beskyddare kunde fy ut ur grottan. 

Han misslyckades.

Vampyrsamhället förlorade en av sina mest tappra beskyddare, och fick samtidigt en ny motståndare.

Rose håller sitt löfte att ta Dimitris liv och reser ensam till Sibirien med endast en sak i åtanke,

befria hans själ.

Hon går så långt att hon totrerar en annan Strigoi för att få reda på hans position. 

Men han hittar henne först, slår henne medvetslös och låser in henne i ett hotellrum.

Under de dagar hon hålls fången visar han tecken på att han fortfarande är kapabel till att visa känslor.

Men oftast är han kall, så oerhört kall.

Hon måste fly.

Rose hugger Dimitri med en träpåle i bröstet men tyvärr så finns det bara tre sätt att döda en Strigoi på,

Köra en sliverpåle genom deras hjärta, halshuggning eller eld.

Dimitri blir medvetslös, men bara för en kort stund, men fortfarande tillräckligt länge för att Rose ska hinna fly. Hon hinner hela vägen till en bro innan han hinner ifatt. Han hittar henne och ställer ett ultimatum, Dö eller bli Strigoi.

Att få leva ett odödligt liv som Strigoi tillsammans med sin livs kärlek låter till en början lockande, men tillsist inser hon hur många liv hon skulle behöva ta, flera varje natt.

Döden låter bättre, men hon vill inte dö, hon har så mycket att leva för.

Hon vill leva för den forne Dimitris skull.

Hon lutar sig över bron, dödens ögonblick.

För en sekund ser hon skräck och sorg i hans röda ögon.

Hon ställer sig upp på räcket och säger till Dimitri: " Jag kommer att älska dig föralltid"

Sedan stöter hon en silverpåle i hans hjärta.

Hans ögon fylls med smärta när han tar sitt sista andetag och yttrar sina sista ord.

"Det var precis vad jag skulle säga"

Sedan faller han.

Det där var en uppsats om Dimitri Belikov som jag skrev för några veckor sedan. Tänkte att det var ganska kul att lägga ut den eftersom jag håller på att recensera dessa böcker just nu:)

Hoppas att ni gillade den!

Kram Natalie

Här kommer en bild på min uppfattnig av Dimitri

Bokrecension: Skuggkysst av Richelle Mead

Det är dumt att bli kär i sin lärare, speciellt om han är en högt uppsatt beskyddare som Dimitri.

Om man själv är novis som Rose, är det oerhört dumt.

"Moroi kommer alltid först"

Roses uppdrag, hennes liv, är att skydda Lissa från Strigoi.

Kan Dimitri och Rose riskera Lissas säkerhet med deras förhållande?

Och om Rose inte hade varit så skicklig på att döda Strigoi, hade det inte bestämt sig för att hämnas.

Då hade det kunnat bli en mysig kärlekshistoria, men istället blir det en passionerad berättelse om kärlek, vänskap, död och sorg.

Det är först nu serien börjar bli riktigt, riktig bra, och nästan omöjlig att lägga ned.

Man fängslas verkligen av handlingen i denhär boken, den är otroligt spännande och romantisk, men först och främst: Sorglig. Jag grät jättejättemycket när jag läste de sista kapitlen. Tyvärr kan jag inte avslöja för mycket, men det var det som inte fick hända, som hände.

Här kommer ett stycke ur boken:

"Jag hade aldrig kunnat förmå mig att berätta för Lissa om mitt förhållande med Dimitri, men vår värsta fiende kände till det. Det var till och med konstigare än att Adrian gjorde det. Victor hade förstått det genom att iaktta oss och pussla ihop olika detaljer. Man blir väl bra på sådant när man är en listig skurk som gör upp onda planer. Men han hade aldrig avslöjat det offentligt. Istället hade han använt det som vapen mot oss, med hjälp av en lustframkallande amulett han tillverkat med hjälp av sin jordmagi.  En amulett som aldrig skulle fungera om det inte redan fanns en attraktion. Amuletten förstärkte bara det som redan fanns. "

Night world?

Är det någon som har läst denhär boken/serien?

Funderar på att kanske göra det efter jul:)

Bokrecension: Fruset blod av Richelle Mead

S:t Vladimir skola evakueras till en avlägsen skidort under jullovet. Strigoi har enat sina krafter och lyckas utplåna hela moroifamiljen. Men tyvärr blir vistelsen inte särskilt trevlig. Dimitri är väldigt intresserad av en annan kvinna, vilket gör Rose rasande. Lissa måste uppföra sig ordentligt och Roses vän Mason, försöker visa hur mycket han egentligen gillar henne.

Det kan bara sluta på ett sätt, en iskall katastrof.

Jag gillade denna bok mycket mer än den första (Törst) men den når endå inte upp till samma nivå som Löftet, andens kraft och yttersta offret. Men nära inpå.

Jag älskar omgivningen i boken, en avlägsen superlyxig skidstuga, "Där är alla glada och nöjda" Kan man tro, men icke. Ingenting är lyckligt där, sorgen efter flertal slaktade moroifamiljen finns där. Frustrationen över Dimitris intresse för Tasha. Lissas vilja att tränga bort mörkret som finns inuti henne.

Masons obesvarade kärlek till Rose. Ja, Drama.

Boken tar nya vändningar hela tiden så man är aldrig riktigt säker på vad som ska ske och vad som ska sägas.

Här kommer ett stycke ur boken:

Jag tystnade, någonting inom mig skrumplade ihop. Jag blev torr i halsen. Hjärtat ville sluta slå. Vakten hade kommit tillbaka med en man och en kvinna jag inte kände igen. Men däremot såg jag att de var...

... Strigoi.

Riktiga,livslevande-bildligt talat- Strigoi.

Plötsligt föll allting på plats. Det var inte bara rapporterna om Spokane som hade varit sanna. Det vi hade fruktat- att strigoi sammarbetade med människor-hade besannats. Det här förändrar allting. Dagsljus var inget skydd nu. Ingen av oss gick säker längre. Och ännu värre: jag förstod att det här måste vara de skyldiga Strigoi- de som med människors hjälp hade attackerat de båda moroifamiljerna. Än en gång kom de fruktansvärda minnena för mig: kroppar och blod överallt.

Gallan steg upp i halsen och jag försökte vända tankarna från det förflutna till nuläget. 

Inte för att det var mer lugnande.

Ikväll kommer recensionen på bok 3: Skuggkysst

Destined

Äntligen har jag fått tag i den sista delen i House of Night! Jag har längtat supermycket på att den skulle komma till bilblioteket för jag hade inte råd att köpa den. Men min jättejättejättesnälla kompis Vippan reserverade den åt mig som överraskning! Tack så jättemycket Vippan!!

Så fort jag har läst ut yttersa offret så ska jag börja med denna!

Bokrecension: Törst av Richelle Mead

Efter två år på rymmen är Rose Hathaway och Lissa Dragomir tillbaka till internatskolan för vampyrer, S:t Vladimir. För Rose väntar en lång och hård utbildning för att bli Lissas beskyddare, men de kommer många hinder på vägen som får henne att koncentrera sig på annat. Som till exempel hennes snygga ryska privatlärare, Dimitri. Rose blir förälskad direkt. Även fast Dimitri efter ett tag också börjar få känslor för henne så måste de dölja det för resten av skolan eftersom han skulle bli sparkad direkt om någon fick reda på det.

Jag har inte så jättemycket att skriva om denhär boken eftersom det var ganska länge sedan jag läste den (är på sista boken nu). 

Jag har egentligen en sorts hat-kärlek till denna bok eftersom jag avgudar serien, men just denna bok var inte en av dom bästa.  Den var väldigt seg i början och själva berättelsen blir inte spännande förren Dimitri kommer in i bilden. Ärligt talat så skulle denna bok inte vara någonting utan honom.

Han är en underbar karaktär som får boken att ta en ny vändning.

Det positiva med denna bok är att den går väldigt snabbt att läsa och svår att lägga ned.

Det negativa måste nog vara all krånglig information om olika vampyrsorter och deras livsstil man får i det första kapitlen. Men när man väl har lärt sig allt är det väldigt komplicerat att förklara alla jobbiga namn för folk när man pratar om boken (Som t.ex Moroi, Strigoi, Dhampir mm.)

Jag rekommenderar denna bok till alla vampyrälskare där ute!

Om ni står ut med första boken så lovar jag att serien blir bättre och bättre för varje bok! De sista är riktigt underbara och några av de bästa böckerna jag läst i hela mitt liv!

Den får 2/5 poäng

Imorgon recenserar jag del 2: Fruset blod

Välkommen till min blogg!