The wolves are calling.
Everything you know will change.
"The pack circled around me,
tounges and teeth and growls."
When a local bo is killed by wolves,
Grace´s small town becomes a place of fear and suspicion.
But Grace can´t help being facinated by the pack,
and by one yellow-eyed wolf in particular.
There´s something about him-
something almost human.
Then she meets a yellow-eyed boy whose familiarity takes her breath away.
Ja, ännu en övernaturlig bok. Men utan vampyrer för en gångs skull, de blodtörstande och vackra vampyrerna har blivit utbytta mot stridslystna vargar. Och det är otroligt positivt!
Vargar har alltid varit något som facinerat mig, de är otroligt vackra och intelligenta,
och i denhär boken för Maggie Stiefvater det till en ny nivå.
De är inte bara vargar, de är också människor.
Det kan bara sluta på ett sätt... Helt underbart!
Jag älskar också att den är skriven ur två personers synvinklar, i vissa kapitel får man följa Sam och i
vissa Grace. Det gör att man får en bredare syn på berättelsen eftersom man inte bara får veta vad som sker med huvudpersonen utan också bipersonen.
Jag älskar verkligen denhär boken, och inte bara för den lockande framsidan, handlingen var också otroligt bra och det kändes som om varje händelse var väldigt uttänkt.
Nu för att dra handlingen lite snabbt så handlar det om Grace, som enligt sig själv är en vanlig människa, men omgivningen har en annan uppfattning. Hon är otroligt facinerad av vargar. Enda sedan hon blev attackerad av en vargflock för 6år sen har hon suttit i sitt sovrum och iakttagit dem från sitt fönster.
Hon älskar hela flocken, men det är en speciellt varg hon är intresserad av, just den gulögda vargen som skonade hennes liv under attacken. Medans alla andra vargar bet och rev henne så kollade han på henne med sina vackra ögon och slickade hennes händer som tröst.
När en av de lokala killarna blir dödad av vargflocken, bestämmer sig samhället för att skjuta vargarna, så att fler olyckor inte sker, vilket Grace absolut inte accepterar.
Hon springer ut i skogen för att lura jägarna att inte döda hennes älskade vargar, när hon hör flera dämpade skott. Det är försent.
Hon blir förkrossad och går långsamt hem igen och möts av en förskräckande syn.
En naken man med svåra skottskador ligger på hennes veranda.
Hans ögon är lika gula som vargens.
Ooooch, resten får ni läsa själva, men jag kan iallafall övslöja att det är en underbar bok full med spänning, rädsla och kärlek, En bok i min stil som jag varmt rekomenderar till alla som älskar vargar eller helt enkelt gillar den paranormala bok genren!
Här kommer ett litet stycke:
Chapter thirteen.
SAM
" I was not al wolf, but I wasn´t sam yet, either.
I was a leaking womb bulging with the promise of conscious thoughts:
the frozen woods far behind me,
the girl on the tyre swing, the sound of fingers on metal strings.
The future and the past, both the same, snow and then summer and then snow again.
A shattered spider´s web of many colors, cracked in ice, immeasurably sad.
"Sam" The girl said "Sam"
She was past present future.
I wanted to answer but i was broken."
Jag tycker nog att detta lilla stycke räcker gott och väl för att visa hur underbart skriven den är, eller hur?
Kram//Natalie
