Bokrecension: Silence av Becca Fitzpatrick

The noise between Patch and Nora is gone.

They´ve overcome the secrets riddled i Patch´s dark past,

bridged two irreconcilable worlds and faced heart-wreanching tests of betrayal, loyalty and trust

- all for a love that will transcend the boundary between heaven and earth.

Armed with nothing but their absolute faith in one another,

 Patch and Nora enter a desperate fight to stop a villain who holds the power

 to shatter everything they´ve worked for

-and their love-

 forever.

Att läsa ut den sista utkomna delen i en serie är alltid sorgligt, den där jättejobbiga väntan på att nästa bok ska komma ut. Jag vet inte hur ni gör, men när jag väl läser den första boken ur en serie måste jag läsa ut hela serien innan jag börjar på en ny. Annars blir det jättekonstigt.

Jättebra bok iallafall!

Lite deprimerande dock eftersom Nora fick minnesförlust och glömde bort Patch,

så de är ifrån varandra största delen av boken, vilket är lite trist för Nora+Patch= UNDERBART!!

Men jag varnar er, när ni väl börjar läsa så är den helt omöjlig att lägga ned!

Den var verkligen spännande från första sidan,  man börjar tvivla på vilka som egentligen är de onda och vilka som är de goda. 

Nu väntar jag bara att författaren ska släppa nästa del för sista sidan i boken var verkligen en cliffhanger,

JAG VILL VERKLIGEN VETA VAD SOM SKA HÄNDA!!

Här kommer ett litet stycke: 

" I let my eyes travel a slow circle around the graveyard.

The decaying smells of approaching automn, the rich tang of gut grass,

the pulse of insect wings rubbing together- none of it illuminated the answer I so desperently wanted.

I swallowed against the thickness in my throat, trying hard not to feel defeated.

The color black, teasing me for days, had failed me.

Shoving my hands inside the pockets of my jeans, I turned to go.

From the edges of my vision, I noticed a smudge on the green grass.

I picked up a black feather.

It was easily the lenght of my arm, shoulder to wrist.

My eyebrows pulled together as I tried to envision what kind of bird could have left it.

It was much to big for a crow. Much to big for any bird,

as far as I was concerned.

I ran my finger over the feather´s vane, each satiny barb snapping back into place.

A memory stirred inside of me. Angel. I seemed to hear a smooth voice wisper.

You´re mine.

Of all the ridiculous, confusing things, I blushed.

 I looked around, just to make sure the voice wasn´t real.

I haven´t forgotten you.

Bokrecension: Crescendo av Becca Fitzpatrick

Nora should know better than to think her life can return to normal after

falling in love with a fallen angel.

And Nora´s life isn´t normal- her dad was murdered, and the facts about his

death just don´t add up. 

Now Nora´s own life is in imminent danger. 

Are she and Patch strong enough for the battle ahead?

Precis som den föregående boken i serien har jag bara tre ord att säga om den: 

Jag älskar den!

Men egentligen har jag lite mer än så att säga (Som vanligt)

Först en liten sidenot, Jag älskar framsidan på boken! Mitt exemplar är gjort i något slags glansigt metallic-papper, och så fort det kommer ljus på den så glänser hela boken i regnbågens alla färger.

Egentligen är det ju insidan som spelar roll, men det är alltid ett plus med snygg framsida!

Den kallar på mig... 

Haha, men nu om handlingen.

Patch och Nora var inte tillsammans i större delen av boken, vilket irriterade mig oerhört.

Ska de aldrig sluta bråka!? Jag hade förväntat mig att de skulle vara tillsammans i alla böckerna.

Men icke, för författaren ville krossa mitt hjärta.:)

Om man bortser från det så var boken väldigt bra, väl skriven och spännande från första kapitlet.

Vem mördade egentligen Noras pappa? Det kan jag självklart inte avslöja, men det är verkligen inte den man trodde att det var. Det händer väldigt mycket i den här boken och eftersom jag läste ut den första boken i förrgår så blandar jag ihop handlingarna lite, så jag ska inte skriva för mycket. 

Det skulle vara lite trist om jag skrev om händelser som egentligen skedde i första boken.

Nu kommer ett litet stycke:

"You make me sick," I said, my voice trembeling with accusation.

Patch crouched down, elbows on his knees, face buried in his hands.

" I didn´t come here to hurt you"

"Why did you come? To fool around behing the archangel´s backs? To hurt me more than you already have?" I didn´t wait for an answer. Reaching for my neck, I yanked at the silver chain he´d given me days ago. It snapped free at the back of my neck hard enough that I shoukd have winced, but I was in too much pain to notice a little more. I should have made him take the chain back the day I called it quits between us, but I realized a little late that up until this moment, I hadn´t given up hope.

I still belived in us.

 I´d clung to the belief that there was still a way to cut a deal with the stars that would bring Patch back to me. What an utter waste.

I flung the chain at him. !"And I want my ring back."

His dark eyes stayed settled on me a moment longer, then he bent and scooped up his shirt. 

"No"

"What do you mean no? I want it back!"

"You gave it to me" He said quietly, but not gently.

"Well I changed my mind!" 

My face was flushed, my whole body hot with rage. He was keeping the ring because he knew how much it meant to me. He was keeping it, because dispite his rise in stature to guardian angel, his soul was just as black as it had been the day I met him.

And the biggest mistake I´d ever made was fooling myself into believing othervise.

"I gave it to you when I was stupid enough to think I loved you!"

I thrust out my hand. "Give it back. Now"

I couldn´t stand the thought of losing my dads ring to Patch.

He didn´t deserve it. He didn´t deserve to keep the one tangible reminder I had of real love.

Ignoring my request, Patch walked out."

Min Dream-Cast för Vampire Academy

Om ni inte redan har hört det så går det rykten om att Vampire Academy bok-serien ska göras till film i 2013. Hoppas att det är sant, filmen skulle slå Twilight med hästlängder.
Just därför tog jag lite tid till att göra min egen Dream Cast till filmen med skådespelare som enligt mig skulle vara perfekta för rollerna!

VAMPIRE ACADEMY DREAM CAST

Huvudroller:

Rosemarie Hathaway:

Karaktärens namn: Rosemarie Hathaway (Oftast kallad Rose)

Skådespelerskans namn: Sophia Bush

Status: Dhampir

Hårfärg: Mörkbrun

Kroppsbyggnad: Rose är väldigt vältränad och kurvig.

Motivation: Jag tycker att Sophia Bush passar perfekt för rollen som Rose, hon är i ungefär samma storlek och har det där självsäkra sättet som Rose också har. Egentligen så hade jag tänkt mig en annan skådespelerska, men hittade inte hennes namn så när jag letade runt lite hittade jag Sophia och hon passar helt perfekt som min uppfattning av Rose.

Fler bilder:

Dimitri Belikov:

Karaktärens namn: Dimitri Belikov

Skådespelarens namn: Ben Barnes

Status: Dhampir/Strigoi

Hårfärg: Mörkbrunt

Kroppsbyggnad: Dimitri är otroligt lång och muskulös.

Motivation: Behövs det här ens motiveras? Fullkomlig perfektion!!

Ben Barnes har allting som Dimitri har: Han är lång och har slanka muskler, Mellanlångt mörkbrunt hår och jättemörka ögon. Helt perfekt.

Fler bilder:

Vasilisa Dragomir:

Karaktärens namn: Vasilisa Dragomir (Oftast kallad Lissa)

Skådespelerskans namn: Elle Fanning

Status: Moroi

Hårfärg: Ljusblond

Kroppsbyggnad: Lissa är väldigt smal och nätt.

Motivation: Elle Fanning är perfekt för Lissa, de har samma långa hår och smala kroppsbyggnad, men

hon hade kanske kunnat vara lite äldre eftersom hon är lika gammal som Rose. Men det spelar inte så jättestor roll, de flesta skådisar blir sminkade och stylade för att passa rollen.

Flera bilder:

                                                          

Biroller:

Adrian Ivashkov:

Karaktärens namn: Adrian Ivashkov

Skådespelarens namn: Okänt

Status: Moroi

Motivation: Jag har aldrig direkt satt ett ansikte på Adrian, men om jag hade gjort det så skulle han se ut ungefär såhär. Jag vet dock inte vad skådespelaren heter, så om ni vet kommentera!

Christian Ozera:

Karaktärens namn: Christian Ozera

Skådespelarens namn: Tom Sturridge

Status: Moroi

Motivation: Jag hade jättesvårt att hitta en passade skådespelare för Christian eftersom han har så unika drag, blek hy, svart hår och sist men inte mist isblå ögon. Men tillslut hittade jag Tom Sturridge som faktiskt passar ganska bra. Han var det närmaste man kunde komma till Christians utseénde iallafall.

Victor Dashkov:

Karaktärens namn: Victor Dashkov

Skådespelarens namn: Anthony Hopkins

Status: Moroi

Motivation: Känner ni igen honom? Mannen som äter ansikten? Ringer det i några klockor? 

Det är ju självaste Hannibal Lecter från en av världens kändaste skräckfilmer "När lammen tystnar"

Anthony Hopkins är en otrolig skådespelare som är jättebra på att spegla ondska och galenskap (Vilket stämmer in ganska bra på Victor Dashkov) De senaste åren har jag utvecklat en kärlek till skräckfilmer och sett ganska många, men aldrig har "Boven" spelats lika bra som i denna film.

Han är en utmärkt Victor!

Natalie Dashkov:

Karaktärens namn: Natalie Dashkov

Skådespelerskans namn: Alexis Bledel

Status: Moroi/ Strigoi

Motivation: Alexis ser precis ut som jag föreställde mig Natalie när jag läste böckerna:)

 Även fast det inte är en konst att skriva så tar inlägg som detta väldigt lång tid att göra p.g.a all reseach som ligger bakom det, så jag hoppas att ni gillade min Dream Cast och vill att jag ska göra fler!

Bokrecension: Hush,Hush av Becca Fitzpatrick

Falling for the fallen...

For Nora Grey, romance was never part of the plan.

Not until Patch came along. With his easy smile and eyes that seem to see inside her,

Nora is drawn to him against her better judgement.

But after a series of terrifying encounters,

Nora isn´t sure if she can trust him.

Patch seems to be everywhere she is and to know more about her than her closest friends.

And when she tries to seek answers, she discovers she is right in the middle 

of a centuries-old battle between the immortal and the fallen... And it´s time to take sides.

Det finns bara ett ord som kan beskriva denna bok ganska rättvist, UNDERBAR!

En av de bästa böckerna jag läst!

 (I samma nivå som Vampire Academy och House of night till och med)

Anledningen till att övertexten är på engelska är att jag läste boken på orginalspråket (Vilket är engelska)

Den var otroligt bra skriven och man tänker inte ens på att den inte är på svenska eftersom den är så otroligt bra. Jag varnar er också, den är helt omöjlig att lägga ned när man väl börjat läsa! Jag började på den i förrgår och läste ut den imorse. Tur att jag fick hela serien i julklapp för annars hade jag varit i bokhandeln och köpt de resterande just nu:)  Jag rekomenderar denna bok starkt till alla övernaturligt-älskare där ute! Lite annorlunda eftersom man förväntar sig att det ska dyka upp ett par blodtörstiga vampyrer i vilket kapitel som helst:) (Vilket inte händer eftersom denna bok handlar om änglar)

Jag skulle kunna skriva flera sidor om hur bra denna bok var, men då skulle ni nog tröttna på mig så ni får ett litet stycke ur boken istället:

"He waited a few counts before answering. His voice was low, emotions untreceable.

"You know I´m hiding things." There was a question attatched to it.

I knew Patch lived a life of closed doors and harbored secrets.

I  wasn´t presumptuous enough to think even half of the revolved around me. Patch lived a different life outside the one he shared with me. More then once I´d speculated  what his other life might be like.

I always got the feeling that the less I know about it, the better.

My lip wobbled. "Give me a reason to trust you."

Patch sat on the corner of the bed, the mattress sinking under his weight. 

He bent forward, resting his forearms on his knees.

His scars were in full view, the candlelight dancing eerie shadows across their surface.

The muscles in his back heightened, then relaxed.

"Go ahead," he said quietly. "Keep in mind that people change, but the past doesn´t."

Suddenly i wasn´t so sure I wanted this. On almost every level, Patch terrified me. 

But deep down, I didn´t think he was going to kill me. I that was what he wanted, he would have done it already. I glanced at his gruesome scars. 

Trusting Patch felt a lot more comfortable than slipping into his past again and having no idea what I might find. But if I backed out now, Patch would know I was terrified of him.

He was opening one of the closed doors just for me and only because I´d asked for it.

I couldn´t  make a request this heavy, then change my mind.

" I won´t get trapped there forever, will I?" I asked.

Patch gave a short laugh. "No"

Summoning my courage, I sat on the bed beside him.

For the second time tonight, my finger brushed the peaked ridge of his scar. 

A hazy gray crowded my vision, working from the edges in.

The lights went out."

Mina favorit bokkaraktärer Topp 5

Kvinnliga:

1.  Bella Swan, Twilight
Bella är verkligen en av mina favorit bokkäraktärer genom tiderna, hon är så otroligt snäll och tänker alltid på andra. Hon är också väldigt smart och modig. Hon håller fast vid Edward av ren och skär kärlek, även fast hon vet att han kan döda henne på ett ögonblick. Hon accepterar också faktan att hon riskerar sitt liv genom att föda Renesmee, men värderar hennes liv högre en sitt eget.

2. Rose Hathaway, Vampire Academy 

I första boken avskydde jag Rose, jag tyckte att hon var egoistisk och respektlös. Men i de senare böckerna känns det som om hennes personlighet utvecklas mot det positiva hållet mer än åt det negativa, även fast hon är med om mycket svåra saker. Hon är otroligt modig och riskerar sitt liv gång på gång för Dimitri, men först och främst för Lissa som hon ägnar sitt liv åt att beskydda. Ibland handlar hon ogenomtänkt och drastiskt och hon lyckas ofta att sätta sig själv och sina vänner i klistret.

Men på något underligt sätt så ställer hon alltid allt till rätta i sista sekund.

3. Zoey Redbird, House of Night

Eftersom jag är en trogen House of night läsare så skulle listan vara okomplett utan Zoey. 

Även fast Zoey bara är 18 år så har hon bekämpat mycket ondska och räddat livet på otaliga personer.

Hon är som de ovanstående karaktärerna mycket modig, inte rädd för att utmana ödet för att göra jorden till en ljusare plats, fri från mörker. Hon har haft en svår uppväxt och mist många av sina älskade, men hon är fortfarande stark.

4. Nora Grey, Hush Hush ( Fallen angel series)

Jag är bara halvvägs inne i första boken men jag har redan fattat tycke för Nora, hon är väldigt snäll och ansvarsfull (även fast Patch försöker ändra på det) Jag får återkomma med en längre beskrivning när jag har läst ut serien:)

5.  Stevie Rae, House of night

Jag gillade Stevie Rae direkt när man fick möta henne i mitten av första boken. Jag älskar hennes lantliga stil och att hon inte bryr sig om vad andra tycker om henne, för hon är bara sig själv. Hon är otroligt snäll och vill alltid hjälpa andra som har problem och sätter sina behov i sista hand, speciellt när hon räddar Rephaim ( Ni kan läsa om honom här) Hon finner honom med livshotande skador under ett träd, och även fast han är ett monster så räddar hon honom gång på gång under serien.

Poesi 2

Många röster talar.

Din är som vatten.

Din är som regn,

när det faller genom natten.

Sorlar lågt, sjunker trevande.

Långsam, tveksam, kvalfullt levande.

Jag vill sitta tyst.

Där jag inte kan störa dig.

Jag vill bo och leva,

där jag kan höra dig.

Många röster talar.

Genom dem alla,

hör jag bara din.

Som ett nattregn falla.

/ Karin Boye, Många röster talar

Poesi

Lyssnar jag, hör jag livet fly,

ständigt snabbare nu.

De lugna stegen bakom.

Död, det är du.

Förr var du långt borta,

jag höll dig allt för kär.

Nu när jag inte längtar längre,

nu är du där.

Kära död, där finns i ditt väsen,

något som renar klart.

Det som är lika hos onda och goda,

lägger du blott och bart.

Följ mig och låt mig hålla din hand.

Det lugnar djupt och gott.

Det vackra gör du bärande stort.

Det fula smått.

/ Karin Boye, De lugna stegen bakom

Bokrecension: Yttersta offret av Richelle Mead

Drottningen är död och Rose sitter fängslad för högförräderi.

Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon rädd, riktigt rädd.

Samtidigt befinner sig Lissa vid hovet i en livsfarlig kamp om tronen.

För att försöka rädda Lissa och bevisa sin oskuld måste Rose ta hjälp av både Adrian och Dimitri, de två stora kärlekarna i hennes liv.

Och snart ställs Rose inför den tuffaste utmaningen i sitt liv: att tvingas offra det som betyder mest av allt i hela världen.

Jag har bara ett ord att säga om denna bok. UNDERBAR!!

Men tyvärr är det sista boken (hittills) så man ville nästan inte läsa ut den.

Detta är nog den bästa serien jag har läst, den klår både Twilight och House of Night, även fast de också är två av mina favoritserier.

Så nu när jag har recenserat klart Vampire Acadamy vill jag bara summera serien lite:

Jättejättebra serie med välutänkta karaktärer med intressanta personligheter och livsval.

Den är också väldigt bra skriven. (om man bortser från första boken eftersom den var sådär)

Den är väldigt spännande och man får aldrig en trist minut. Dock är det ett stort minus att stora händelser avslöjas på baksidan på vissa av böckerna, som att Dimitri blir Strigoi till exempel. Jag hade aldrig förväntat mig det om jag inte hade läst det på baksidan på Löftet när jag var på bilbioteket för att hyra resten av serien. Det var lite av en besvikelse. Ibland är det också lite småjobbiga översättnings/slarvfel i boken, till exempel på ett ställe så skriver dom att Roses advokat är Strigoi, vilket är totalt omöjligt eftersom Strigoi inte har en plats i Dhampir/Moroi samhället, om dom nu hade det, så skulle en Strigoi endå inte kunna vara i närheten av de andra vampyrerna utan att attackera/ Döda dom. Vissa meningar var också lite konstigt formulerade, men det skyller jag på översättaren. Så jag skulle nog rekommendera att läsa serien på orginalspråket (engelska). Missförstå mig inte nu bara för att jag skriver de negativa sakerna, denna serie är verkligen den bästa jag någonsin läst, men listan på de positiva sakerna är för lång för att skrivas:) Jag rekommenderar denna bok till alla, och jag ska definitivt läsa om serien igen!

Några gånger...

Här kommer ett stycke iallafall:

"Kommer du ihåg vad du sa förut?" frågade jag.

"I Rubysville? Njut av det du har, av varenda liten detalj i det du har. Det är det enda sättet att vinna över det som Strigoi har gjort mot dig. Det enda sättet att bli den du verkligen är. Du sa det själv: du rymde med mig för att uppleva världen igen, skönheten i den."

Dimitri var påväg att vända sig mot Donovans lik igen, men jag hindrade honom.

"Det finns inget vackert här. Bara död"

"Bara om du låter dem göra det sant" sa jag hastigt eftersom jag fortfarande var medveten om att vi hade bråttom.

"Hitta något, Något som är vackert. Vad som helst. Vad som helst som visar att du inte är en av dem"

Han såg på mig igen, studerade tyst mitt ansikte. Paniken sköljde över mig. Det funkade inte. Jag klarade inte det här. Vi måste ta oss härifrån, vilket skick han än var i. Jag visste att han skulle följa med.

Om det var någonting jag hade lärt mig var att Dimitris krigarinstinkter fungerade. Om jag sa att vi var i fara så skulle han reagera ögonblickligen, hur mycket ångest han än hade. Men jag ville inte att han skulle må dåligt när vi gav oss av. Jag ville att han skulle vara ett steg närmare den man jag visste att han kunde vara.  Jag ville att han skulle ha en mardröm mindre.

Men jag kunde inte hjälpa honom...

Favorit Bok-karaktärer Topp 5

Manliga:

1. Dimitri Belikov, från Vampire Academy

Det här måste vara en av de självklaraste valen jag har gjort på länge. Jag älskar Dimitri och hans personlighet. Han är så otroligt snäll och hängiven mot de han älskar och har stor känsla för vad som är rätt och fel. Jag älskar hans stil med det långa håret och skinnrockarna, och hans kärlek till västernromaner:) Ni kan läsa min personbeskrivning av honom här!

2. Louis De Pointe Du Lac, från En vampyrs bekännelse

Jag kan ju inte göra listan utan att inkludera Louis! En vampyrs bekännelse är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag fastnade verkligen för Louis. Han är en sån fin människa och skulle aldrig göra något för att skada någon. Så gott det går iallafall eftersom han råkar vara en vampyr... 

Han har varit med om så otroligt mycket och bär på så mycket sorg att man bara vill krama honom och säga att allt ska bli okej. Men när man har förlorat de man älskar så är det svårt att tro att det någonsin ska bli okej. Men han är endå stark.

3. Rephaim, House of Night

Ja, han är en fågel (egentligen en blandning mellan korp och människa, såkallad korphärmare)

men jag tycker om honom endå. Jag tycker om honom även fast hans far är en ond fallen ängel, Även fast han är ett monster. När han blir skjuten under en strid och hittas döende under ett träd av en ung vampyr vid namn Stevie Rae, så väljer han godheten. Han väljer bort sin onda far för att leva sitt liv enligt vampyrernas gudinna Nyx. Han hade kunnat döda henne, men det gjorde han inte. 

Därför förlät Nyx honom för sina synder och gav honom mänsklig form, på nätterna. Men på dagarna måste han betala sitt straff genom att förvandlas till en korp. Rephaim är otroligt snäll och beskyddande och skulle aldrig låta någon skada hans vänner, speciellt inte Stevie Rae.

4. Edward Cullen, Twilight

Ja, ett självklart val på min lista. Jag har läst alla Twilight böckerna, men hade endå ganska svårt att bestämma vilken som var min favoritkaraktär, förutom Bella såklart. Jag tycker om Edward, men jag tycker om Jacob också, fast inte lika mycket eftersom han var ett riktigt svin i När jag hör din röst.

Edward är inte direkt fläckfri heller, men han är aldig otrevlig, elak eller tvingar Bella till något hon inte vill göra. Jag tycker också att det är beundransvärt hur bra han skyddar Bella mot Voulturi.

5. Lestat, En vampyrs bekännelse

Listan vore ju okomplett utan Lestat eller hur? Han är en otroligt intressant karaktär, ena sekunden är han god, andra sekunden är han ond. Okej då, ond är en underdrift. Han njuter av andras smärta, men längst inne så känns det bara som om han är missförstådd. Han låter iallafall vissa av sina offer välja sina öden, vilket inte är särskilt vanligt bland bok-vampyrer. Han har också ett ganska bra sinne för humor och lättar upp stämningen när allting känns svårt. Men tyvärr så värderar han inte människoliv särskilt högt och älskar att tortera sina offer innan han dricker deras blod.

Listan på mina kvinnliga favoritkaraktärer kommer upp i veckan:)

Bokrecension: Andens kraft av Richelle Mead

Efter att Rose har misslyckats med att döda Dimitri i Sibirien är det nu han som jagar henne.

 Som Strigoi är Dimitri farligare än någonsin, 

och han är fast besluten att inte vila förren han hittat Rose - Och dödat henne.

Men Rose har en plan. En helt galen plan som innebär att hon måste riskera allt hon någonsin kämpat för. Frågan är bara hur långt hon är beredd att gå för att rädda den hon älskar. För dem som känner Rose är svaret uppenbart. Alldeles för långt...

Och böckerna bara fortsätter att bli bättre och bättre för varje gång!

Den här var riktigt, riktigt bra, men tyvärr så minns jag inte så jättemycket av den eftersom jag blandar ihop handlingen i dom. Jag läste ju alla under en väldigt kort period eftersom de var omöjliga att lägga ned.

Men den var otroligt spännande iallafall, och lite annorlunda eftersom den utspelade sig på hovet.

Efter ett tag blir man faktiskt lite trött på snobbiga kungligheter:)

Rose går faktiskt ett steg längre än vad jag trodde, när hon, Eddie och Lissa fritar Victor Dashkov från det fruktade Tarasovfängelset. Det känns som om hon har tappat känslan mellan rätt och fel.

Jag vet att hon vill väl, men det enda hon gör är att sätta sig själv och sina vänner ordentligt i klistret, igen.

 En sak jag också blir otroligt arg på är när Dimitri avfärdar Rose när han är Dhampir igen.

Hon har gjort så otroligt mycket för honom, förlåtit honom för allt hemskt han gjorde. Men nejnej, Lissa är hans nya ängel.  Fast jag kan även föreställa mig hur han kände, tänk att vakna upp ur en lång verklig mardröm och inse alla de hemska saker man har gjort. Att man vaknar upp och inser att man har dödat allt som kom i sin väg, till och med oskyldiga. Till och med vänner. Att man vaknar upp, och det första som händer är att man nästan blir mördad av sitt eget folk som sedan kastar dig rakt in i en cell och tror att du är ett blodtörstigt monster. Ja, han har endå ganska många orsaker till att vara deprimerad.

Här kommer ett stycke:

"Det var inte bara ett mirakel, det var en saga.

Lissa och Dimitri satt på golvet, båda två. Deras kläder var sotiga och svedda. Arga och röda märken på hennes vackra hud visade att hon hade blivit svårast bränd. Det var värst på händerna och handlederna. Jag såg blodfläckar där lågorna till och med hade bränt bort huden. Tredje gradens brännskador om jag mindes rätt från det jag hade lärt mig i skolan. Men hon verkade endå inte känna någon smärta, och brännskadorna hindrade henne inte från att röra händerna.

Hon strök Dimitri över håret.

Lissa satt i något som nästan var upprätt ställning, men han låg framstupa över henne, med huvudet i hennes knä, och hon drog varsamt med fingrarna genom hans hår, gång på gång.

Som man gör för att lugna ett ledset barn.

Trots att hennes ansikte också hade märkts av elden strålade det, fyllt av medlidande.

Dimitri hade kallat mig hämnande ängel, men hon var en barmhärtig ängel, som tittade ned på honom och mumlade tröstande ord som inte betydde något.

Med tanke på skicket hans kläder var i och det jag hade sett under branden hade jag förväntat mig att han skulle vara fullständigt sönderbränd- en svart skelettliknande mardröm.

Men när han lyfte på huvudet och jag för första gången kunde se hans ansikte upptäckte jag att han var helt oskadd. Inga brännmärken syntes på hans hud, en hud som var lika varm och solbränd som den första dagen vi träffats.Och innan han på nytt begravde ansiktet i Lissas knä han jag se en skymt av hans ögon. De var bruna, oöndligt mörka och djupa, ett djup jag drunknat i så många gånger. Inga röda ringar. 

Dimitri... var inte Strigoi.

Och han grät.