Drottningen är död och Rose sitter fängslad för högförräderi.
Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon rädd, riktigt rädd.
Samtidigt befinner sig Lissa vid hovet i en livsfarlig kamp om tronen.
För att försöka rädda Lissa och bevisa sin oskuld måste Rose ta hjälp av både Adrian och Dimitri, de två stora kärlekarna i hennes liv.
Och snart ställs Rose inför den tuffaste utmaningen i sitt liv: att tvingas offra det som betyder mest av allt i hela världen.
Jag har bara ett ord att säga om denna bok. UNDERBAR!!
Men tyvärr är det sista boken (hittills) så man ville nästan inte läsa ut den.
Detta är nog den bästa serien jag har läst, den klår både Twilight och House of Night, även fast de också är två av mina favoritserier.
Så nu när jag har recenserat klart Vampire Acadamy vill jag bara summera serien lite:
Jättejättebra serie med välutänkta karaktärer med intressanta personligheter och livsval.
Den är också väldigt bra skriven. (om man bortser från första boken eftersom den var sådär)
Den är väldigt spännande och man får aldrig en trist minut. Dock är det ett stort minus att stora händelser avslöjas på baksidan på vissa av böckerna, som att Dimitri blir Strigoi till exempel. Jag hade aldrig förväntat mig det om jag inte hade läst det på baksidan på Löftet när jag var på bilbioteket för att hyra resten av serien. Det var lite av en besvikelse. Ibland är det också lite småjobbiga översättnings/slarvfel i boken, till exempel på ett ställe så skriver dom att Roses advokat är Strigoi, vilket är totalt omöjligt eftersom Strigoi inte har en plats i Dhampir/Moroi samhället, om dom nu hade det, så skulle en Strigoi endå inte kunna vara i närheten av de andra vampyrerna utan att attackera/ Döda dom. Vissa meningar var också lite konstigt formulerade, men det skyller jag på översättaren. Så jag skulle nog rekommendera att läsa serien på orginalspråket (engelska). Missförstå mig inte nu bara för att jag skriver de negativa sakerna, denna serie är verkligen den bästa jag någonsin läst, men listan på de positiva sakerna är för lång för att skrivas:) Jag rekommenderar denna bok till alla, och jag ska definitivt läsa om serien igen!
Här kommer ett stycke iallafall:
"Kommer du ihåg vad du sa förut?" frågade jag.
"I Rubysville? Njut av det du har, av varenda liten detalj i det du har. Det är det enda sättet att vinna över det som Strigoi har gjort mot dig. Det enda sättet att bli den du verkligen är. Du sa det själv: du rymde med mig för att uppleva världen igen, skönheten i den."
Dimitri var påväg att vända sig mot Donovans lik igen, men jag hindrade honom.
"Det finns inget vackert här. Bara död"
"Bara om du låter dem göra det sant" sa jag hastigt eftersom jag fortfarande var medveten om att vi hade bråttom.
"Hitta något, Något som är vackert. Vad som helst. Vad som helst som visar att du inte är en av dem"
Han såg på mig igen, studerade tyst mitt ansikte. Paniken sköljde över mig. Det funkade inte. Jag klarade inte det här. Vi måste ta oss härifrån, vilket skick han än var i. Jag visste att han skulle följa med.
Om det var någonting jag hade lärt mig var att Dimitris krigarinstinkter fungerade. Om jag sa att vi var i fara så skulle han reagera ögonblickligen, hur mycket ångest han än hade. Men jag ville inte att han skulle må dåligt när vi gav oss av. Jag ville att han skulle vara ett steg närmare den man jag visste att han kunde vara. Jag ville att han skulle ha en mardröm mindre.
Men jag kunde inte hjälpa honom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar