Poesi

Lyssnar jag, hör jag livet fly,

ständigt snabbare nu.

De lugna stegen bakom.

Död, det är du.

Förr var du långt borta,

jag höll dig allt för kär.

Nu när jag inte längtar längre,

nu är du där.

Kära död, där finns i ditt väsen,

något som renar klart.

Det som är lika hos onda och goda,

lägger du blott och bart.

Följ mig och låt mig hålla din hand.

Det lugnar djupt och gott.

Det vackra gör du bärande stort.

Det fula smått.

/ Karin Boye, De lugna stegen bakom