Dimitri kommer från en liten by som heter Braia i Sibirien. Han har tjockt självvångit hår som räcker precis till axlarna, i den där nyansen som är varken svart eller brunt. När solen skiner är det brunt, i månskenet, svart. Hans ansikte är väldigt vackert och maskulint med de typiska ryska dragen, hans hy är felfri och solbränd. När man tittar i hans ansikte så ser man bara en sak, ögonen.
De är så bruna att man ibland inte ser var irisen slutar och pupillen börjar.
Det sägs att ögonen är själens speglar, och i dethär fallet stämmer det. Även fast han bara är 25 år så speglar ögonen vishet, diciplin och oerhörd hängivenhet. Han skulle göra allt för de han älskar
om det så skulle vara att hoppa framför ett tåg eller slåss mot en vildsint, blordtörstig Strigoi.
Han skulle inte ifrågasätta det eller ens klaga.
Dimitri klagar aldrig.
Han är väldigt lång, nästan två meter och har den där slanka men ändå vältränade kroppsbyggnaden.
Om man ser på honom skulle man aldrig tro att han var en oerhört skicklig krigare.
Han slåss till slutet, även om det blir hans undergång.
Han kan ha massvis av blödande sår och Strigoi bett över hela kroppen men ser alltid till att alla andra är i säkerhet innan han tar itu med sina egna livshotande skador.
Men i en livsfarlig strid mot 100-tals Strigoi blev Dimitri, trots sin styrka, övermannad av en vildsint, ung Strigoi som tömde honom på blod och fyllde honom av sitt eget, vilket förvandlade honom till en av han sort. Strigoi- Dimitri har blek, nästan transparent hy och vilda blodröda ögon som speglar ondska, ren och skär ondska. Förvandlingen stärkte alla hans sinnen och tog bort all moral. Han njuter av att se andra lida och dricker gärna helt oskyldiga personers blod och kallblodigt avrätta dom på de mest hänsynslösa sätt därefter. För sin egen skull.
Människor är mat, ingenting annat.
Men om man gräver djupt igen hans stenhårda fasad så finns nog lite av den gamla Dimitri kvar.
Den Dimitri som tar alla andras behov före sina egna, den Dimitri som hatade Strigoi.
Men han har blivit en av dem. En mördare.
Kontrollerad av mörker och av ondska, ingen respekt för varken liv eller död.
Han är en fånge i sin egen själ.
Inom honom pågår en ständig kamp mellan gott och ont.
Strigoi-Dimitri vill förtränga sitt liv han hade innan han blev uppväckt och leva i synd och mörker.
Den gamla Dimitri vill bara ha en sak, Rose, sin älskade Rose.
Pågrund av kampen inom honom skiftar hans personlighet mellan ett blodtrörstigt monster och en någorlunda version av sitt gamla jag.
Han är oerhört känslokall, men jag kommer aldrig att tappa hoppet om Dimitri. Han har varit min favorit enda sedan jag började läsa serien och jag tror att han kan bryta sig ur mörkrets käftar på ett eller annat sätt. Annars finns det bara en sak som kan göras.
Rose måste döda honom.
Han är bara en spillra av sitt forna jag, det är Dimitri men endå inte.
Innan han blev uppväckt sade Strigoin som förvandlade honom till Rose att han skulle ta det hon höll av mest, inte hans liv, hans själ. Dimitri skulle inte vilja det här. Han skulle hellre velat dö än att bli Strigoi.
Han skulle hellre bli torterad till döds än att bli Strigoi. Listan kan göras lång.
Men tyvärr fick han inte välja sitt öde.
Han och Rose lovade att döda varandra om en av dom blev Strigoi.
Han drog nitlotten.
Men han ska endå hyllas för sitt mod, han räddade otaliga personers liv genom att offra sitt.
Strigoin blev distraherad av Dimitris manöver att attackera honom så att alla kvarvarande beskyddare kunde fy ut ur grottan.
Han misslyckades.
Vampyrsamhället förlorade en av sina mest tappra beskyddare, och fick samtidigt en ny motståndare.
Rose håller sitt löfte att ta Dimitris liv och reser ensam till Sibirien med endast en sak i åtanke,
befria hans själ.
Hon går så långt att hon totrerar en annan Strigoi för att få reda på hans position.
Men han hittar henne först, slår henne medvetslös och låser in henne i ett hotellrum.
Under de dagar hon hålls fången visar han tecken på att han fortfarande är kapabel till att visa känslor.
Men oftast är han kall, så oerhört kall.
Hon måste fly.
Rose hugger Dimitri med en träpåle i bröstet men tyvärr så finns det bara tre sätt att döda en Strigoi på,
Köra en sliverpåle genom deras hjärta, halshuggning eller eld.
Dimitri blir medvetslös, men bara för en kort stund, men fortfarande tillräckligt länge för att Rose ska hinna fly. Hon hinner hela vägen till en bro innan han hinner ifatt. Han hittar henne och ställer ett ultimatum, Dö eller bli Strigoi.
Att få leva ett odödligt liv som Strigoi tillsammans med sin livs kärlek låter till en början lockande, men tillsist inser hon hur många liv hon skulle behöva ta, flera varje natt.
Döden låter bättre, men hon vill inte dö, hon har så mycket att leva för.
Hon vill leva för den forne Dimitris skull.
Hon lutar sig över bron, dödens ögonblick.
För en sekund ser hon skräck och sorg i hans röda ögon.
Hon ställer sig upp på räcket och säger till Dimitri: " Jag kommer att älska dig föralltid"
Sedan stöter hon en silverpåle i hans hjärta.
Hans ögon fylls med smärta när han tar sitt sista andetag och yttrar sina sista ord.
"Det var precis vad jag skulle säga"
Sedan faller han.
Det där var en uppsats om Dimitri Belikov som jag skrev för några veckor sedan. Tänkte att det var ganska kul att lägga ut den eftersom jag håller på att recensera dessa böcker just nu:)
Hoppas att ni gillade den!
Kram Natalie
Här kommer en bild på min uppfattnig av Dimitri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar