Det är dumt att bli kär i sin lärare, speciellt om han är en högt uppsatt beskyddare som Dimitri.
Om man själv är novis som Rose, är det oerhört dumt.
"Moroi kommer alltid först"
Roses uppdrag, hennes liv, är att skydda Lissa från Strigoi.
Kan Dimitri och Rose riskera Lissas säkerhet med deras förhållande?
Och om Rose inte hade varit så skicklig på att döda Strigoi, hade det inte bestämt sig för att hämnas.
Då hade det kunnat bli en mysig kärlekshistoria, men istället blir det en passionerad berättelse om kärlek, vänskap, död och sorg.
Det är först nu serien börjar bli riktigt, riktig bra, och nästan omöjlig att lägga ned.
Man fängslas verkligen av handlingen i denhär boken, den är otroligt spännande och romantisk, men först och främst: Sorglig. Jag grät jättejättemycket när jag läste de sista kapitlen. Tyvärr kan jag inte avslöja för mycket, men det var det som inte fick hända, som hände.
Här kommer ett stycke ur boken:
"Jag hade aldrig kunnat förmå mig att berätta för Lissa om mitt förhållande med Dimitri, men vår värsta fiende kände till det. Det var till och med konstigare än att Adrian gjorde det. Victor hade förstått det genom att iaktta oss och pussla ihop olika detaljer. Man blir väl bra på sådant när man är en listig skurk som gör upp onda planer. Men han hade aldrig avslöjat det offentligt. Istället hade han använt det som vapen mot oss, med hjälp av en lustframkallande amulett han tillverkat med hjälp av sin jordmagi. En amulett som aldrig skulle fungera om det inte redan fanns en attraktion. Amuletten förstärkte bara det som redan fanns. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar