Fatta Eld
Som segrare i Hungerspelen måste Katniss och Peeta åka på segerturné till alla disktikt.
Flickan som trotsade spelets regler har blivit en symbol för den gryende revolten.
Därför kräver president Snow äkta kärlek av Katniss och Peeta för att dämpa oron i landet.
Segerturnén blir ett teaterspel på liv och död, ända fram till nästa Hungerspels lottning, då det mest osannolika inträffar...
Bra, men inte lika bra kan jag nog säga.
Jag var lite smått besviken på andra boken eftersom den första var så bra och byggde upp mina förväntingar inför fortsättningen. Men missförstå mig inte- den var fortfarande väldigt bra, men det känns som om den mest fanns där för att bygga upp allting som sker i finalen i tredje boken.
Men precis som första boken så var den väldigt bra skriven och spännande.
Jag hade ärligt talat aldrig en aning om vad som skulle hända, och ibland hängde jag inte ens med ordentligt. Slutet var oerhört konstigt och krångligt, allt hände inom loppet av 5 sidor och sen så var boken slut, bara sådär, utan att man egentligen hade en aning om vad som skett.
Som tur så finns det ju en tredje bok- Revolt, där allt förklaras väldigt noga.
Men det är inte den jag recenserar nu.
Jag blir nästan lite arg på Katniss när jag läser denhär boken,
Hon är riktigt tjurig, pessimistisk och otrevlig hela boken igenom, vilket irriterar mig oerhört.
Men man kan inte annat än att beundra hennes mod, hur hon nästintil offrar sitt liv för att hennes älskade ska ha det bra i den tuffa tid de lever i.
Men Peeta, ÅHH PEETA!
Han är Katniss raka motsats, trevlig, snäll och bryr sig om alla.
Man kan inte låta bli att nästan förälska sig lite i honom:)
Här kommer ett litet stycke ur boken:
"En klocka. Jag kan nästan se visarna snurra runt arenans tolv sektioner.
Varje timme inleds med en ny fasa, ett nytt spelledarvapen som avslutar den förra timmens plåga.
Blixtar, blodregn, dimma, apor- det är klockans fyra första timmar.
Och vid klockan tio kommer vågen.
Jag vet inte vad som händer i de övriga sju timmarna, men jag förstår att Wiress har rätt.
För tillfället faller blodregnet och vi befinner oss på stranden nedanför apsektionen, alldeles för nära dimman för att jag ska vara nöjd.
Är de olika attackerna begränsade till djungeln?
Det behöver inte vara så. Vågen nådde ne till vattnet.
Om den där dimman läcker ut ur skogen eller om aporna återvänder...
"Upp med er" befaller jag och ruskar om Peeta, Finnick och Johanna.
"Vakna, vi måste röra på oss!"
Men tiden räcker iallafall till för att förklara klockteorin för dem.
Jag berättar om Wiress ticktackande och hur de livsfarliga visarna utlöser lifsfarliga krafter i varje sektion.
Jag tror mig ha övertygat alla som är vid medvetande- utom Johanna som rent reflexmässigt är emot allting som jag föreslår. Men till och med hon håller med om att det är bättre att vara på den säkra sidan.
Medan de andra samlar ihop våra få pinaler och sätter overallen på Beetee väcker jag Wiress.
Hon vaknar med ett panikslaget "Tick Tack!".
"Just det, Tick Tack, arenan är en klocka. Den är en klocka, du hade rätt Wiress" säger jag.
"Du hade rätt..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar